Jag vet att många tjejer inte kan få barn och försöker i flera år och därför får barn sent eller av någon konstig anledning inte träffar rätt partner förrens sent i livet, men varför väntar så många med att skaffa barn fast de har en relation?
Jag kan (knappt) förstå en del par som väljer att inte skaffa barn överhuvudtaget, det är en sak, men att veta att man vill ha barn men skjuter på det – det fattar jag inte.
Jag tycker det är själviskt att vara 40+ när man får sitt första barn, hur pigg och fräsch man än känner sig. Vid 50+ hamnar din kropp i hormonförändringar som ingen kan hindra och gör att du blir mer trött, får mindre energi för ditt barn. Dessutom, du kommer troligtvis få nada tid med framtida barnbarn. Och vill du vara 60+ när din dotter eller son är runt 20? När det händer så mycket i en människas liv, Nope. Det skulle jag inte vilja. Dessutom, om man får barn relativt tidigt så hinner man ”leva” som par när barnen blir lite äldre. Man har ”gjort” de yngre jobbigare åren och kan fortfarande njuta av varandra och livet medan man är i en ganska ung ålder.
Jag tycker om att vara ung mamma, jag känner en stark connection till Aiden och tror att han kommer få många ’yngre’ ideer och uppfattningar om saker och ting. Visst är det olika från person till person men jag vet att det hade vart annorlunda om jag fått barn 15 år senare.
