var att tala om hur svårt det är med kärlek och relationer. Alla relationer. Inte bara som par, utan även vänskap och förälder och barn relationer. Jag tycker att det bara blir svårare och svårare, eller så är det så att jag tänker på det mer och mer. Att man måste vårda och underhålla åt alla olika håll. Jag brukade ta allt mycket mer för givet men jag inser hela tiden hur mycket man måste kämpa. Jag menar inte att det är så svårt och negativt men att man måste tänka efter tusen gånger inför alla val och situationer. Jag är en extrem känslomänniska och utgår alltid ifrån vad jag känner, kanske inte alltid vad som egentligen är det bästa men det brukar sluta bra iaf, trots en hel del motgångar. Suck. Jag vet faktiskt inte hur man får ihop mammarollen med flickvänsrollen och samtidigt kompisrollen. Ibland blir jag trött. Men tack och lov försöker jag så gott jag kan för kärlek är det bästa som finns. Och det jobbigaste. För att knyta ihop inlägget 😉
