:(

Imorse åkte J till Sverige för några dagar och Aiden sov hos sin pappa/farfar i Zebbug i natt vilket betydde att jag var helt ensam där ett tag. Jag är inte alls van att dom är borta så min ångest slog till som bara den och jag satt bara och grät. Jag kan inte förstå hur vissa klarar av att ha en partner som reser mycket i jobbet, det finns inget jag är så beroende av som min familj, verkligen inget. När jag hämtat Aiden gick vi hem till mamma och fikade lite men jag vet inte vad som hände…jag saknar J så otroligt mycket att det gör ont i magen. Det blir nog bättre men så kändes det idag iaf…