Förutom att jag är lite orolig över en sak som J oroar sig för just nu så mår jag otroligt bra. Känns som att jag är några sekunder ifrån total lycka. Tyvärr bromsas man ibland av människor som inte mår lika bra och inte vill unna andra en harmonisk känsla men..what can I say. Jag har jobbat ganska hårt för att må bra, inte bara massor av psykologbesök efter sveket från Aidens pappa utan inom mig själv, med mina relationer, med praktiska saker…mycket. Och jag skiter fullständigt i om någon inte kan glädjas med mig. Jag bryr mig om min egen happiness. Även andras. Men då ska det vara äkta. Inte ett falskt eller ytligt ’im fine’.
Och det är så sant. Tyvärr vill man trycka upp sin glädje i ansiktet på de som missunnar en eller själv är bittra för att de stoppat sig själv på vägen bara för att jävlas…
