Fan vad svårt det är med relationer. Jag och J kunde som sagt inte komma överens om en enda grej i förrgår, sen blev det bra och allt är som vanligt, Men det får mig verkligen att fundera. Det är frustrerande. Familjen med sin villkorslösa kärlek är så mycket enklare. Det är så jag tänker mig att en par relation också ska vara, men det är det inte.
Man ska vara på som fan och visa att man älskar sin partner på olika sätt, gosa, prata, stötta, uppmuntra, ge massor av kärlek osv. Samtidigt ska man ge sin partner space. Och samtidigt ska man vara en familj. Men inte villkorslöst. För man är inte mamma/dotter/pappa/son. Nej fy.
Jag sätter min familj först. Före allt. Vänner, hobbies allt. Nu räknar jag såklart Jonas till min familj eftersom han är som en pappa till Aiden. Så jag hoppas att vår relation kan byggas till villkorslös kärlek. Så känner jag iaf.
Fast för att han ska få min unconditional love så måste han: avguda mig, köpa massor av presenter och ge mig överdos av kärlek varje dag. Skoja bara. Unconditional? Hmmm.
So far so good ;o)
