It’s all I have to say.
Och att jag saknar nanna. Otroligt mycket. Igår var en sådan dag igen, allt påminde om henne och Aiden blev bättre i förkylningen…hon skulle ha ringt och kollat hur det är 🙁
Jag skulle åt ett nummer på mobilen och såg ’nanna’. Makes me so sad. Och snart är det jul…näe nu börjar jag gråta. 57 år!! Det är inte rättvist, det är fan inte rättvist :((((
Life goes on. Jag tänker mig att hon sitter i en gigantisk fåtölj däruppe och tittar ner på oss, med en filt över benen, skyddad från stormar och oro. Äntligen frid.
Nu ska jag jobba vidare och försöka tänka ut ett bra middagsställe med kidsen.
Enjoy the weekend X
