Jag vet att det här är ett känsligt ämne och alla tycker inte om att prata om det men…har någon av er förlorat en närstående någongång? Hur hanterar ni det? Jag tycker att uttrycket ’tiden läker alla sår’ är det allra värsta att säga för det känns bara tvärtom. Ju längre tid som går så försvinner personen mer och mer på något sätt och finns bara kvar i hjärtat och tankarna. Medans man vill att det ska vara som vanligt dvs personen ska finnas där. Usch svårt.
Thank you Shayne (and Cas), i really like your idea and im gonna do something like that. Cancer seem to be the hardest most cruel thing to go through and accept. Hopefully by being more open about loss and feelings and stuff, it can ease some of the more difficult days xxx