När jag är tjockis

När jag har dagar då jag mår dåligt för att jag känner mig obekväm, tjock eller ful (ja man kan ha ’tjockdagar’ fast man väger strax under 50kg) då är det J som får ut för det. Eller vem som helst som kommer in my way så att säga. Det är rätt sjukt för ingen annan kan ju ana att man känner så just den dagen, för dem ser man ju ut som vanligt. Det enda de skulle kunna tycka är att man inte ser så charmig ut eftersom mungiporna är nere i skorna typ.

Det här skulle kunna vara ett typiskt bråk mellan mig och J en sådan dag;

J: Vad fin du är!

Jag: Jag känner mig tjock

J: Det syns absolut inte iaf

Jag: Jag skiter i vad som syns, jag känner mig obekväm

J: Du brukar ju bry dig mest om vad som syns

Jag: Öh näe, jag måste känna mig bra också för att det ska se bra ut

J: Ok då tjockis

Jag: JAG ÄR INTE TJOCK

J: Told ya

Jag: Whatever