Nu när Jonas kom hem så hamnade vi i en diskussion om att i vissa situationer måste man ljuga. Jag hatar att ljuga. Speciellt små vita lögner som man måste säga bara för att pleasa andra, jag har så förbannat svårt för det. Det jag verkligen ogillar är att jag då får för mig att den personen man ljuger för tror att det är så det är och att man är den typen av person. Tex om man får en present och man sitter där och försöker pressa fram ett leende när det enda man tänker är vad i helvete tänkte människan när den köpte detta? TROR den personen att det är något jag skulle tycka om?! Annat exempel kan vara jobbrelaterat. Beskriv varför du tycker det är så spännande att jobba på företag x! Beskriv VAD? Jag är rädd att någon tror att jag tycker det är häftigt när jag inte alls gör det. För det är ju inte JAG!
Fan att man ibland Måste använda dessa små vita osanningar för att inte hamna i trubbel…säger då det. Jag vill ju vara ärlig och visa min karaktär 100% men det funkar inte. Inte än iaf 🙂
