…måste ha varit när jag en regning dag i somras klev in i Louis Vuittons butik på Birger Jarlsgatan, valde ut runt fem handväskor, bad att få dessa ögonstenar bli ställda på rad och valde ut den jag gillade mest. Utan att fråga om priset. En stund senare lämnade jag butiken med den exklusiva papperskassen(som jag kunde ha betalat för bara den) där följande dyrgrip nu var i min ägo:
…Louis Vuitton Brentwood Amarante. Det dåliga samvetet gnagade en liten stund (för de pengarna kan man säkert göra mycket gott) men lugnade sig då jag påminde denna om att jag faktiskt försöker drå mitt strå till stacken på många andra vis. Funkade bra.
Sen dess föjer mitt lilla armcandy med mig nästan vart än jag går..
..som här på min semester i Palma för ett par månader sen.
So there – mitt Pretty Woman moment, förutom att jag faktiskt betalade från min egen (skrikande visserligen men ändå) ficka. Väl investerade kronor!