Vi polacker är kända för en rad olika saker – sköna typer som Marie Curie, påven Johannes Paulus, Izabella Scorupco (ja, hon är faktiskt helpolsk) och min favorit i pianotagenternas land – Chopin.
Ett av Chopins mest berömda musikstycken, Nocture, skrivet av the man himself.
Vi är också rätt så ökända för vår gästvänlighet (”nej tack, moster/faster/valfri släktning, jag kan verkligen inte få ner en middag till, inte några flera kakor/bullar heller…Nej, jag behöver inte ta med mig kylskåpet hem, men tack för att du frågar!” är standardfrasen när jag hälsar på den tjocka släkten i hemlandet)…
… vår vilja att jobba hårt ( ingen rädsla att kavla upp ärmarna här inte), en smärre förkärlek till flytande droppar med alkoholhaltiga inslag utan att för den delen rulla åt valfri felaktig riktning (det är inte bara den polska vodkan som håller oss flytande dock) och så självklart vår oslagbara färdighet i bärplockning.
Inget smakar lika gott som när man själv har haft ett finger med i spelet!
Tur är väl det, för annars hade jag inte kunnat avnjutit följande till frukost imorse:
Musli med förra sommarens hallon (de smakade sol, jag lovar!), blåbär samt nötter, pumpafrön och andra smaskigheter.
Vilken tur att man föddes i rätt land – gäller att plocka sina rötters fördelar med färdighet..hehe..Ciao!
Att truga på gästerna mat i överflöd är ett typiskt slaviskt drag. Så gulligt… men jag gick upp två kilo på bara en vecka när jag hälsade på pappa och hans sida av släkten nyligen. 🙂
Hemligheten är att lämna kvar lite mat på tallriken, annars ger de sig aldrig.
frullen ser jättegod ut! men en lite större portion skulle inte skada..:)