Ibland tar man sig vatten över huvudet, och i mitt fall simmar det två oskyldiga (och vid det här laget väldigt hungriga) små liv i vattenvågorna:
Vänta bara när du kommer hem, plastmatte…
Jag tror att jag har brustit i mina färdigheter vad gäller ”vän-som-tar-hand-om-ens-guldklimpar” (firranrna kunde inte följa med B till Nya Zeeland i sju veckor) då jag varit borta ett par dagar och missat mata stackarna på…ett tag (hoppas de lärt sig hamstertekniken eller liknande).
Så med rädsla för att de nu simmar i oändlighetens hav eller ännu värre – att jag omvänt dem till kannibaler, hoppas jag att tåget hem rullar utan några oförutsedda stop och framförallt att B tar vara på solen i Nya Zeeland och struntar i sådana petitesser som att läsa min blogg idag..Ciao!
”I´m a cannibal, I´m a little cannibal. I´m a cannibal in New Home…” (firren tolkar Stings populära låt).