Att jobba som flygvärdinna var ett av de bästa jobben jag haft – förutom en sak. Varje gång väckarklockan ringde runt 04.00 flög ett antal högst opassande ord genom mitt huvud och jag ställde mig alltid samma fråga – har jag bloody tappat förståndet?
Din lilla….
Jag lyckades dock alltid att släpa mig upp och sen var det inga större problem (fram tills klockan ringde nästa gång, dvs).
Därför förstår jag inte riktigt hur jag idag kan tycka att det är en hög orättvisa när jag måste kliva upp runt 7.30-tiden. Det stämmer visserligen att jag håller mig uppe lite längre på kvällarna nu när jag inte längre är uppe med korna, men ändå.
Upp och hoppa!
Ibland är dock sinnet och det andra med på noterna – imorse vaknade jag exakt den tiden jag hade tänkt mig UTAN någon väckarklocka (äger ingen och mobilen sket sig). Ett litet experiment, so to say, som man nog kan sammanfatta så här:
Mind over body.
Ha en nice day (själv ska jag klistra på fejset och rulla bort mot studion..)!
Ja, jag förstår inte hur man kunde vara uppe runt 4 på morgonen och sen höra paxen klaga ombord för att DE var trötta…