Helvete. Ibland blir jag bara så trött på mig själv.
Min sista tanke innan jag lämnade kontoret idag -”Hoppas jag inte glömde något nu” (dvs den gamla vanliga tvångstanken) varpå jag log lite självbelåtet och klappade mig själv på axeln för att jag håller så bra koll på mig själv (inte alltid så enkelt ska ni veta).
Eller hur. Nästa tanke när jag sitter på bussen hem och gräver i väskan – ”Var i helvete är bloody mobilen?? VAR??” varpå jag väger mina två alternativ:
1 – Den ligger kvar på kontoret.
2 – Den ligger någonstans mellan kontoret och busshållsplatsen (Nooooo!)
Snälla Någon däruppe…låt min oskyldiga lilla telefon ligga kvar i receptionen på kontoret…Jag vet, det är bara en telefon, men JAG HAR HELA MITT LIV I DEN!!! (Lugnt, lugnt…inget blir bättre av att hetsa upp sig).
Jaja. Den som håller tummarna…får jävligt ont efter ett tag. Ciao.
Du får köpa en REJÄL semla som tack till J för att han är så snäll människa och spårade dig för att säga att tfn´en är upphittad. Än finns tron på mänskligheten!!