Det finns en bra sak med att jobba måndag till fredag – den sistnämnda betyder ofta följande (sett från ett betraktande ögats perspektiv, ej att föväxlas med ”av egen erfarenhet):
– Man dyker upp på jobbet till den gemensamma fredagsfrukosten som man turas om att fixa (dröjer ett tag om man har tur) och klämmer i sig mat för hela veckan.
– Man sitter pliktskyldigt framför datorn/alternativ arbetspiska och planerar kvällsoutfiten innan man smyger ut och tar en kaffe/skvallar med kollegorna/ringer ett absolut nödvändigt samtal.
– Lunchdags, yippie! Den enorma gratisfrullen är ett minne blott, här ska det minsann käkas. Det är ju fredag (och ännu en ursäkt att smita från skrivbordet).
– Tillbaka till buren… datorn, menar jag. Nån timma iallafall.
– Klockan har krälat fram till två på eftermiddagen, dags för ”fredagsmys”! Yippie again! Fram med champisen och fikat (sockerbomber och så enstaka frukt som ruttnar sen hela veckan för ingen tar ju självklart frukt en fredag), skål för helgen (och tack gode gud att man överlevde ännu en vecka…).
– Ooops… Klockan närmar sig tre – dags att plocka ihop efter en hård arbetsdag och bege sig hemåt (läs: nån lämplig bardisk i vimlet). Det tar på krafterna att kräla sig genom alla veckodagarna!
Snart är det dock måndag igen… Hey, det gäller att leva i nuet. Ciao!
well, om man ser det så, då är det faktiskt inte så illa det där med 9-5 må-fre. bra att vara optimistisk ibland!