Det är lite skumt hur snabbt man anpassar sig till nya miljöer och bekantskaper. Imorse drog min favomänniska hem härifrån (Holland) och lämnade mig ensam (nästan ) åt mitt öde.
Jag och T (höger om mig) har en sista get-together i hotellbaren.
Människan är en komplex varelse. Rädd för allt vad förändring heter men så fort hon kommer in i den nya miljön anpassar hon sig för det mesta utan att blinka. Jag var inte riktigt säker på att jag ville åka hit till och börja med. Nu, med facit i handen, vet jag att det var det bästa valet jag kunde ha gjort. Ibland får man lita på att ödet fixar det mesta även om det inte känns helt hundra under vägen.
Anyways, dags att fortsätta plugga in lite nödvändigheter… Ciao!
Visst är det så att vi nästan alltid med facit i handen får en "aha" upplevelse…:)