Ibland ska man verkligen tänka sig för innan man öppar käften och får ångra sina inte så väl utvalda ord.
Igår fick jag lite panik eftersom naglarna höll på att ta sig in i rekordboken vad gäller längd och utseende (under kategorin ”världens mest skrämmande”, om ni undrar). Som tur var fick jag en tid idag klockan 9 och trots ett fullspäckat schema (prioriteringar, guys, prioriteringar) tackade jag glatt ja till tiden.
”Du har inga naglar som gått av?” frågade nagelmänniskan (jag har gelénaglar eftersom jag skrämmer livet ur folk annars. Eller mina händer gör det, rättare sagt).
”Nej då, de ser bara rätt otäcka ut… Om det inte händer nån olycka de kommande 24 timmarna, hehe” svarade jag glatt.
Wonderful. När jag kommer hem vid midnatt igår (askungesyndromet ni vet) och drar i dörren åker hälften av nagelhelvetet bort till nåt annat universum (känns det som) och drar med hälften av min riktiga nagel. AJ SOM FAN. Helvete vad det gjorde ont. Och ännu mera ont när jag sen var tvungen att göra alla nödvändigheter (tvätta håret etc).
Jag förbannar min lilla käft och kryper bort till nagelmänniskan, sen är det dax för en massa jobb igen… So be careful what u ”wish” for, guys. Ciao!