Ikväll gjorde jag nåt som jag inte gjort på lääänge – i en annan tappning. Efter en och en halv timmas slit på gymmet (otroligt vad motiverande det är att inte ha en fungerande tv hemma – på gymmet kunde jag glo på 3:ans ytligheter) rullade jag raka spåret mot bion (hepp, osminkad och i träningskläder.Fick för mig att jag skulle dit bara. Men jag luktade inte så pass så att jag störde andra, I promise. Lite hyfs har jag) – ENSAM.
Sista gången jag var på bio ensam var för si sådär sju år sen och då var jag ENSAM i hela salongen. Hepp. Ikväll var vi flera stycken som satt av lite tid och jag la mina pengar på hypade Bruno. OH MY GOD.
Bruno bytte till sig pojken i Afrika. Mot en ipod… God.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om filmen – förutom att Bruno förkroppsligar två av mina vänner (vilket jag inte heller riktigt vet vad jag ska tycka om) till den grad att jag garvade ihjäl mig under hela filmen, vilket då inte var Brunos direkta förtjänst.
Det finns en scen som är helt underbar (när Bruno är på ett militärläger), resten…Well, ibland går det över gränser för vad som är roligt och vad som är osmakligt så att säga. Ni får se filmen och bedöma själva. Natti!