Okej, nu måste jag bara få säga en sak. Det är skilland på att vara fattig och att inte ha råd med det senaste i modesvängen.
Expressen skriker ut följande idag :
”GUSTAV, 14, ÄGER BARA ETT PAR JEANS – Kläderna gör fattigdomen synlig”.
Gustavs mamma berättar att hennes andra son, som precis flyttat, var ännu dyrare i drift – ” Han ville bara ha tajta svarta jeans. Men dem växte han ju ur stup i kvarten så man blev tvungen att köpa nya”, säger hon.
Vidare uttalar sig ungdomar i 10-13 åldern om vilket plus det är att ha märkeskläder som Lacoste, Björn Borg eller Henry Loyd (what?) samt J Lindeberg.
”Själv skulle man tycka att det vore jobbigt om alla tror att man är värsta fattiglappen” säger Henrik, 12 år.
Jag kan inte låta bli att reagera på Expressens artikel (som bär överskriften FATTIGA BARN) eftersom jag tycker att det är ett tokigt sätt att se det hela på. Kan vara för att jag växte upp i Polen (kan inte ha önskat mig en bättre uppväxt trots frånvaron av allt som märkeskläder och lyx hette vill jag betona) där skoluniform samt barn-är-barnmentaliteten hade en helt annan betydelse.
Man är inte fattig för att man inte har råd att köpa en jacka för 2000 spänn till sitt barn/dotter. Man är inte heller fattig för att man inte kan köpa riktiga hiphop jeans eller annat som ses som en självklarhet att ha i sitt ägo av barn/ungdomar idag. Jag förstår helt att man som förälder gärna vill ge sitt barn det bästa och man vill att barnet ska vara lyckligt och allt det där.
Men det är stor skillnad på att vara fattig, att inte ha råd att köpa några kläder alls, att inte kunna försörja sig mot att inte kunna köpa märkeskläder till sina barn. Det finns alltför många människor i världen – barn som vuxna – som helt saknar kläder, mat och tak över huvudet. Det är i min värld helt befängt hur barn i 10-12 års åldern överhuvudtaget kan tänka i såna här banor… Jag fattar bara inte det.
Allting är relativt, en gammal sanning. Men just därför borde man tänka till i sammanhang som denna – oavsett hur väl man vill sitt barn.
Men så har folk en tendens att se på det mesta i svart och vitt också. Fattig/rik, när det i själva verket (som du säger) inte alls är så, utan skulle kunna delas upp i hundratals olika "kategorier".
På samma sätt som världen inte är uppdelad i svart/vit, smal/tjock, snygg/ful.
I blame society!