Jag väger mig nästan aldrig och de tillfällen som en våg åkt fram är snabbt uppräknade:
– Den obligatoriska vägningen hos skolsköterskan i gymnasiet (ca 58 kilo).
– Vågen i aerobiscssalen på Mallorca för mer än tio år sen (ca 50 kilo, jag dansade flera timmar varje dag så det var inte konstigt).
– Hemma hos mamma för ca två år sen (47 kilo, det minsta jag vägt nånsin och jag vägde mig bara för att alla sa till mig att jag såg…well, inte så snygg ut).
– Vägning hos modellagenturen för lite mer än ett år sen (ca 50 kilo).
Hepp, thats it. Min viktkurva har nog varit ganska jämn (förutom det berömda puppyfat i tonåren) och jag tror att min kropp har hittat sin må-bra vikt (50-52 kilo till mina 165 dvärgimeter). Eftersom jag aldrig pendlat i vikt tror jag det är lättare för kroppen att hålla sig till samma, och det viktigaste för min del är ändå hur kläderna sitter – ryker knappen så kör jag så det ryker på gymmet, typ. Jag tränar och äter rätt hyfsat, helt enkelt. Jag vill må bra, se någorlunda bra ut och orka med allt som jag gärna vill orka med.
Nu väntar jag bara på att den där PT:n ska ringa så att jag får lite ny inspiration till gymmet, hehe… Ciao!
Time to work a little bit!