För triljoner år sen valdes jag till Lucia på vår fritids. Jag hade långt, ljust hår (of course) och gillade att sjunga – klockrent. Well, inte riktigt. Kvällen innan Luciatåget kapade jag av lockarna och förvandlades till en stjärngosse in a go. Jag har fram tills idag inte den blekaste om varför saxen släpptes loss på mitt barr, men jag minns att jag blev väldigt nöjd med den kortkorta pojkfrillan.
Vad mina fröknar, andra föräldrar etc tyckte om saken förblev osagt. Jag fick vara en ”cool” Lucia (ingen hade hjärta att säga nåt annat är nog en bättre förklaring).
Min sis fick också brinna i skallen – hon valdes till vår stads Lucia när vi gick i gymasiet och var en bloody hot sådan.
Idag firar jag förmodligen uppe i det blå… Ha en lovley dag, todos!