Rädd!

Igår satt jag i en taxibil på väg från Kastrup till Malmö och bad till gud att a) taxichaffören skulle hålla bägge armarna på ratten, b) taxichaffören inte skulle freaka ut och lämna oss snyggt vakumförpackade längst vägen och c) taxichaffören skulle behålla det lilla som man kunde likställa med sans/vett.

                                            

Hepp, av alla taxichaffisar (inte för att det fanns många att välja på mitt i snöstormen) var det bara det här weirdot som kunde tänka sig att korsa bron över till Malmö. Överlyckliga som vi var slängde vi bara in de blytunga väskorna och hoppade i weirdos potentiella fälla. Här har ni lite fragment av vad som hände:

Taxichaffisen till min sis (som satt fram): ”Så, vem är typerna där bak? Nån du träffade på semestern?

Sis (what the…): ”Eh… Det är min familj…” 

Vi åker över Öresundsbron som ligger öde, snödrivor överallt och chaffisen kör en italienare och betonar allt han säger med att vifta omkring med armarna. HÅLL DEM PÅ DEN FÖRBASKADE RATTEN! Han pratar om lite konstiga saker, hoppar mellan samtalsämnen som en vilsen freaky alkoholist och jag blir mer och mer desperat i mina samtal med Gud. Pls, låt den här freaky resan sluta i den här sfären!

Taxichaffisen: ”Vadå, gillar du inte kött?”

Sis: ”Nej…jag är vegetarian…så…nej…”

Chaffisen; ”Va?? Det bästa som finns är när man bara sätter tänderna i ett ben, det stänker åt alla håll och man bara….” (Oh god. Oh god. OH GOD!!).

Jag ska inte gå närmare in på vad jag lovade Gud om vi kom fram oskadda, men vi kan lugnt vara överens om att jag har lite skulder to take care of… Var rattaren en psykopat eller en bloody weirdo? Lyckligtvis slapp vi få reda på det. Men damn, that was bloody scary… Ciao, folks!