För ett år sen ville jag göra nåt annat/mer förutom att jobba med flyget. That’s the hard part, ni vet. Att ta reda på vad man vill och bla bla bla. Anyways, jag ville ha ett jobb som jag fick nåt utbyte av och där jag själv kunde bestämma arbetstiderna. Jag fick gärna ha lite kul under tiden också.
Jag satte mig ner, engagerade de små grå (fick sparka på dem ett par gånger tills de vaknade). Jag struntade i gränserna och körde på (varför begränsa sig eh?) och kom fram till att jag ville jobba med att texta olika program i tv-rutan. Piece of cookie!
Jag tog reda på vilka mediabolag som skötte jobbet (två eller tre stycken tror jag) och skickade iväg mitt CV. Fick svar från två och valde ett (min nuvarande arbetsgivare). Där fick jag göra ett språktest (alla tänkbara vinklar här, guys) och blev inkallad till intervju. Eftersom jag inte har nån formell översättarutbildning trodde jag inte att jag hade skyhöga chanser direkt men hey – skam den som ger sig. En timma senare hade jag fått jobbet (frilans, precis som jag ville) och fick påbörja en intern utbildning.
Det var för ett år sen. Idag sitter jag med ännu ett avsnitt av Neighbours (min favo att översätta om man har ont om tid – enkel dialog):
Sensmoralen av det hela – you can do what you want! Om man verkligen vill nåt (inom rimligt realistiska mått, läs mänskliga sådana) och jobbar hårt för att få det (ni skulle se hur jag slet med det där språktestet…tog mig flera veckor damn it) är det alltid inom räckhåll. You just have to wanna reach it... Ciao, guys!