Läste Emelies inlägg häromdagen om konstiga cravings, och nickade igenkännande då jag själv för tillfället tycker följande är helt oemotståndligt;
Stora blåbär (ICA säljer frusna sådana, supergoda!)
Minimorötter (viktigt att det är just dessa små rackare och inte stora i bitar)
Jag hoppas att ovanstående inte är farligt i lite…hmmm…..större mängder, för när jag väl kommer igång, då försvinner rätt så många påsar. Yummie!! Nu låter det som om jag är en riktig hälsosam renlevnadsmänniska (morötter och blåbär…hellooo??) men det är tyvärr inte hela sanningen.
Igår spenderade jag en supertrevlig kväll på Storstad (uteställe i Stockholm) med mina underbara vänner. Vinet flödade, flödade och….flödade. Jag hade precis avslutat mitt 5 dagars arbetspass uppe i luften och då har man verkligen behov av lite alkoholhaltig näring.
När vi senare skilldes åt och jag klev av bussen vid 7Eleven, fick jag en sån enorm (och då menar jag ENORM) craving efter choklad. Jag. Måste. Ha. Nu. Och jag som vanligtvis inte ens gillar choklad sådär överdrivet mycket. Tjejerna i kassan gav mig en blick som sa ”aha, bullimiker eller choklad-dyrkare, svårt att avgöra”. Hemma i soffan blev det party för mig och kopiösa mängder av;
Aaaah…..come to mama!!
Ja…vad skall man säga. Noll karaktär. Yes. Men, vet ni vad? Jag lever efter mottot; Unna dig!! Detta i kombination med vad kroppen kräver (och igår så KRÄVDE den verkligen choklad) gör att samvetet inte skriker högt i protest.
Ha en skön lördag därute!!