För ett par år sen jobbade jag på ett projekt för TV4 där bland annat den då okände snickaren Willy var inblandad. Han var en superskön snubbe som jag alltid växlade ett par ord med över en kopp kaffe i farten. En sån där sympatisk prick som sällan var på annat än gott humör oavsett omständigheterna och balanserade den egocentrerade atmosfären som ofta förekommer på inspelningsplatser/etc på ett mer än välkommet sätt.
Med detta sagt vill jag slänga in ett gott ord för Willy vad gäller hela den här Let’s Dance debatten (som jag precis läste om i Aftonbladet). Visst, han dansar som en kråka och är förmodligen sämst i gänget. MEN – folk gillar att se vanliga hederliga typer ”lyckas” i tv (ingen nyhet direkt). Let’s Dance är ingen ren danstävling, vi snackar underhållning på flera nivåer och det är här Willy kommer in in spelet.
Han är en okomplicerad, skön typ som tar allt med en klackspark. Han flyter med, viftar på armarna och glider på bananskal utan att ramla. Att han sen får stanna kvar i programmet på bekostnad av andra är ju knappast hans fel. Ni vet ju vilken makt Sveriges befolkning har i såna här sammanhang, eh? Så länge underhållningen som den här kan ges flera dimensioner (som den faktiskt är menad att ha) tycker jag att man ska skippa upproret, luta sig tillbaka i soffan och enjoy the show. It’s on Willy, after all.
Håller med dig fröken! Det är ingen renodlad talangtävling utan underhållning, den som gör det bra på alla plan. Man kan ju vara en grym dansare, men inte göra en show av det också och det blir ju inte bra…