Jag såg världens vackraste person härom dagen. Hon var ungefär 150 cm lång, vägde 42 kilo (vilket hon stolt påpekade när hon berättade för mig att hon höll sig i form genom att ”gå på gymnastik” ett par gånger i veckan”) och hade ett fascinerande vackert ansikte som ramades in av grått hår (som hon ständig lade på plats med en kam hon fiskade upp ur den svarta handväskan).
Den här vackra kvinnan var ungefär 80 år gammal och jag lovar er, jag har sällan sett nån som utstrålade sån skönhet. Hon satt framför mig på flygplanet (jag mittemot henne) och hennes ansikte sprack ständigt upp i ett stort leende som spreds i hela hennes varelse och vidare till alla andra runtomkring.
Hon var som en magnet. Det spelar ingen roll om säg… Angelina Jolie hade suttit bredvid – det gick inte att titta på någon annan. Den här lilla kvinnan hade hundratals rynkor som underströk hennes skönhet, hon utstrålade en sån energi att man blev lycklig varje gång man tittade på henne. Hon var otroligt vackert, helt enkelt.
Nu fattar jag äntligen vad riktig skönhet går ut på.