Oh crap. Läste en sak häromdagen som fick mig att sätta kaffet i halsen (och jag gillar inte att spilla mina dyrbara droppar). Den utjatade Hollywood–Ankan som alla glor på (jag såg första avsnittet, tyvärr) har mer gemensamt med mig än vad jag vill tro.
Ankan blev tydligen adopterad när hon var tre år, från ett polskt barnhem. Ett plus ett blir två – jag polack, hon polack. Damn. Man skäms ju åt ett helt lands vägnar… Men hey, Polen kom ialla fall undan (or something). Ciao!