Jag och min sis är rätt så lika till utseendet och ibland är det orsaken till lite komiska situationer.
När jag var på jobbet häromdagen sprang en supersöt snubbe rakt mot mig och kramade om mig med orden ”hej, vad roligt att det är du” och babblade på oavbrutet. Jag hade liksom ingen lucka där jag kunde säga nåt så jag spelar med, men efter ett tag får jag in foten och säger:
”Eh… Du vet att jag inte är Joanna, eller hur?”
Den söta snubben får tallriksögon och en fin röd färg sprider sig över nyllet, hehe. Sen börjar det vanliga ”vad? nej! Vad säger du? Vadå inte Joanna bla bla bla”… lika roligt varje gång!
Min lovley sis!
Ni ska bara veta hur många gånger jag har stått vid nån bar med orden ”Du måste tro att jag är min syster” (jag och sis jobbade utomlands tillsammans i många år), och fått värsta onda ögat tillbaka tillsammans med nån passande replik till (”Kan du inte komma på en bättre ursäkt?” typ).
Men lite roligt är det varje gång, fortfarande… Ciao!
Ja visst är ni liiiite lika men jag tycker att du är stråt vassare cas!!!
Kram Tobbe