Idag hade jag en sån där ”ugly-day”. Ni vet, när man känner sig som ett litet vandrande monster… Inget blir bra, oavsett vad man gör. Därför blev jag lite extra glad när jag fick en så fin komplimang från en man på mötet jag var på. ”Jag måste bara tala om en sak för dig”, sa han. ”Du är den vackraste kvinnan jag nånsin har sett”. Waaay off, överdrivet bla bla bla. I know. MEN – det var liksom precis vad jag behövde höra just då, hur lite sanning det än låg i det.
Dagens lilla monsterface, hehe.
Jag vet ju att det är kortslutning i skallen vissa dagar (och med det menar jag allt annat än att jag tycker jag är snygg annars…men ni fattar eh?) men så funkar det i min värld i alla fall. Skönt att man får ett litet slag i skallen (i form av ett vänligt ord) då och då som skakar om hjärncellerna och ger dem lite solglimtar. Vilka komplicerade varelser vi är eh? CIAO!
Jättesöööt ju!!