Förra året besökte jag italienska Florens och guys – det var kärlek vid första ögonkastet:
Jag i stadsvimlet, kolla in minibussen – gullig or what?
Jag älskade värmen (självklart), alla små labiryntgränderna, kullerstenarna jag snubblade på hela tiden, shoppingpärlorna till småbutiker, de gudomliga ostarna som sköljdes ner med massa bubbel, museérna som jag för första gången faktiskt ville gå in i (och stod med tallriksögon när en Da Vinci hängde framför nyllet) och framförallt – den italienska atmosfären som låg som en genomskinlig, välkomnande slöja över staden.
Mest av allt minns jag de gångerna jag och systern parkerade på Grand Hotels takterass efter dagens upptäcktsfärder och hade följande utsikt framför näsan:
Vin och ost så nära himlen man kommer i Italien.
Där satt vi ett par bra timmar och smällde i oss de godaste ostarna jag smakat som vi sköljde ner med vin och bubbel.
Grand Hotel Minervas takterass – en dröm.
Hit upp slank jag upp en eftermiddag när systern hade en kort siesta på hotellrummet och sörplade i mig iskallt vin medan jag tittade ut över stan och tänkte ” jag är i den italienska (Grand) himlen. Cool.”.
Jag hann med ett par stycken utlandsresor 2008 och Florens hör till de mest minnesvärda (om än inte de mest vänliga för plånboken – en latte går lätt på 5 euro. Gulp, som mina adopterade guldfirrar skulle ha sagt om de kunde prata). Några dagar efter att jag och systern hade åkt satt Desperate Housewifes-skådisen Eva Longoria och hennes make på samma takterass….
Som en viss person uttryckte saken – I´ll be back!
Kommentarer är stängda.