När jag jobbade som flygvärdinna hade vi ofta s. k kändisar med ombord ( en överraskning vad gäller flertal av dem och valet av flygbolaget i fråga, by the way). Som vanligt visade vissa mänskligt uppförande medan andra var nära att hamna i cargo (utrymmet där bl a hundar fraktades).
Hursomhelst, en av de trevligare personerna var Prinsessan Madeleine som ett flertal gånger satt på första raden när jag jobbade ombord.
En trevlig prick!
Hon gick alltid på sist (det var inte världens största flygplan så alla ögon hoppade fortfarande ut på de övriga skallarna som redan satt i sina säten, men ändå) och hade sina livvakter bakom sig i en liten svans.(stackare, de fick sitta på platserna bakom där det inte var extremt mycket utrymme för benen så att säga).
Prinsessan Madeleine åkte aldrig ensam utan hade med sig för det mesta sin pojkvän eller så var det bästisarna som fick hänga med och lapa lite sol (destinationen var det kändistäta Nice de flesta gångerna).
Hon var väldigt artig och gjorde inget större väsen av sig utan satt och käkade Gott och Blandat och höll pojkvännen i handen medan hon med den andra bläddrade i skvallertidningarna (prinsessan slank till och med in på den almänna toaletteten – there, man kan inte bli mer mänsklig).
När hon reste med sina väninnor var hon som vilken ung tjej som helst (trots att hon verkligen inte är vem som helst) – fnittrig, bättrade på sminket och käkade lite godis till. Jättesnygg men på ett ”vanligt” sätt (jag minns att hon vid ett tillfälle hade på sig en sån där militärjacka jag hade finkammat stan efter).
De övriga passagerarna sneglade ”diskret” när de passerade prinsessans plats men (som svenskar ofta är när det kommer till kritan) lämnade henne i verbal fred.
Mitt intryck alla gångerna var att hon helt enkelt ville vara som alla andra – dvs kunna vara ifred och bli behandlad som de övriga passagerarna (hon betalade för Gott och Blandat-påsen).
Sammanfattat får prinsessan Madeleine tummen upp från mig – vem får då motsatsen? Det avslöjar jag lite senare…Ciao!