Varje dag händer det saker som påminner oss om vilka sköra trådar som Nån Däruppe/Runtomkring håller i. Ett enda starkt andetag kan få varje tråd att tappa sin riktning och därmed sin förmodade självklarhet. Det krävs så lite för att förändra så mycket.
Ändå glömmer vi bort så fort. Jag menar inte att man ska leva i ständig skräck och göra korstecknet varje gång man kliver utanför dörren – däremot tror jag på en daglig dos av tacksamhet och ödmjukhet inför livet i alla dess former. Visst är livet allt annat än ett perfekt ”la la la” ibland och visst finns det stunder då man känner sig som den mest utsatta i världen (ingen idé att snacka perspektiv just då) men för det mesta…har man det ganska bra. Eller vad säger ni? Jag är långt ifrån nära att alltid knalla i dessa spår, but I sure try.
Tacksamhet är en vacker känsla och skönhet lyser upp de flesta mörker.
Just a thought.
Jo det rullar på rätt bra faktiskt 😀 det är härligt.