Dios mio – ögonen går i trippelkors och jag är endast ett par milimeter från sittsår. Trots det har jag haft en lovely dag i jobbets tecken (bortsett från en äcklig nudellunch…men man kan ju inte alltid få allt så jag låter det vara this time) och kan med gott samvete klappa mig på axeln (om jag orkade).
Nu tänkte jag minska risken för blodproppar (räcker med de mentala då och då) och bege mig till gymmet. Igår blev det en joggingrunda på kvällen (felt good or what?) så jag ska väl variera mig lite. I love the gym! Call me a luni, men det är verkligen en energibomb. Om jag känner att jag håller på att parkera på golvet med skallen före, slänger jag på mig träningskläderna och drar västerut (i rikting mot gymmet, alltså). Fem minuter and I am there. En till en och en halv timma and I am done!
And now I’m out of here. Ciao, guys!
Vilken trevlig känsla när man lyckas överträffa våra egna "gränser" ! Så får vi känslan av att bli en ny människa 🙂 Akta dig att inte falla på marken när du är på gymmet. Det kan finnas en dold kamera i gymmet som i Oxelösunds gymmet, förra året 😉 Ett problem med minnet? Detta är problemet när man blir dinosaurier som vi, inte sant? 😉 Stackars stackars oss ! snyft snyft
Spij dobrze, A. !
Good girl 😉 Det är sant dock, det är verkligen en energibomb. Svårt att tro det om man inte brukar gymma. Själv har jag vart på lata sidan sista tiden men vi har ju faktiskt 700 trappsteg i vårt hus hehe, should count for something 🙂
Duktigt gumman Kram 🙂