Jag stod och väntade på bussen när en bloody snygg Ebba von Sydow svischade förbi på sin cykel och försvann bland övriga bilister och andra rörliga typer på Flemminggatan.
Själv stod jag kvar och frös ihjäl i väntan på en buss som aldrig kom. Damn it, man skulle skaffa privatchafför (eller göra som Markoolio när jag jobbade med honom för länge sen – skicka efter en helikopter)….
Eller så får man helt enkelt göra som man gjorde när mobiltelefoner, hjul och alla slags livsnödvändigheter fortfarande låg i ödets vagga – gå.