Scandic Anglais påminde mig ikväll om varför jag aldrig kommer skaffa ett nio till fem jobb (utifall jag av någon oförklarig anledning skulle tappa förståndet och glömma). Trots att jag och mitt sällskap satt rätt behagligt inklämda i en soffgrupp blev det svårare och svårare att behålla förståndet när väggarna och människorna kröp närmare.
Några stycken som ska ta en öl bara…
Nu låter jag kanske som en väldigt gammal person (bara i sinnet, guys, bara i sinnet) men jag föredrar hotellbarer en vardagseftermiddag sådär lagom bebodda och med behaglig höjd på volymknappen som reglerar nivån på omvärlden.
Därför är det så skönt att just kunna parkera på något skönt ställe mitt i veckan (gärna tidig eftermiddag), beställa ett glas bubbel utan att någon höjer ett ögonbryn (eftersom det inte finns så många att höja) och sjunka in i både soffan och datorn i lugn och ro.
Dock var Anglais ett trevligt ställe och jag rullar gärna bort dit igen – fast afterwork får nog fortsätta att lysa med sin frånvaro för min del. Man lär inte vara saknad, så att säga.