Sockerchocken!

Jag jobbar på ett mediabolag i Hornstull och när jag krälar den korta biten från bussen till kontoret (med kaffemantrat på högvarv), rullar jag förbi ett litet koditori där det alltid finns nybakade bullar och annat som retar/lockar/lurar näsborrarna.

                                 
                             Så måste det lukta i himlen!

Imorse när jag sicksackade mig fram och rullade förbi stället, satt en man och smällde i sig sin frulle – två MEGA kanelbullar låg och darrade på hans tallrik i väntan på sitt öde.

När jag bodde på Madeira hade jag också ett stamställe på morgonkvisten, där stod alla dvärgarna på rad (sorry, men folk är runt 1.50 där… jag kände mig åtminstone hemma) vid bardisken och svepte sitt kaffe medan de gnagade på nån valfri sötsak.

Under min tid som flygvärdinna var det inte helt ovanligt att folk tog en vinare/GT/liknande vätska till frukosten klockan sju, åtta på morgonen. Eller så började de dagen med muffins, Twix och Anton Berg samt kaffe med extra socker till (hepp, den beställningen gjorde EN snubbe. Hans blodsocker måste ha jublat/skallrat tänder).

Intressant, det där med vad folk gnagar på till frulle. Själv brukar jag köra på en latte (lättmjölk, extra kaffeshot samt extra varm) samt nån mörk macka med ägg eller liknande på (alternativ scones, men det är bara på helgerna nu…bikinisäsongen, bla bla bla). Fast idag blir det en Nutrilett bar – Peanut and Cranberry Breakfast Bar. Tidsbrist, ni vet.

                         
    Och snart blir det jobbrist också, om jag inte får ni vet vad ur… Ciao!