Vikthetsen

Nästa gång ni tänker er bort till La-la-land och avundsjukt betraktar kändisarnas liv kan ni lägga följande på minnet:

                
             Det blir aldrig rätt, hur än man gör i La-la-land.

Visst, kändisar har det bra – de vältrar sig i pengar, har senaste (väsk)modellen på sin arm och blir dyrkade var än deras sönderkyssta fötter tar mark. Det finnas bara en hake – de tillhör världen eftersom världen tillhör dem (balans, guys…nån ser alltid till att skålarna väger jämnt).

Jessica Simpson är ett (tragiskt) exempel på detta- USA:s skvallerblaska numero uno skriker ut förolämpningar som vi tjejer minst av allt vill höra: om vår vikt, så klart.

Vem har inte pendlat några siffror hit och dit, so what? Skillnaden är att vi inte behöver mobbas av hela världen och se vår nuna stirra tillbaka från alla omslag med bilder där vinkeln självklart är den värsta möjliga. Inte konstigt att La-la-land är fullt av vandrande skelett – hur kan man vara normalviktig i en värld där normalitet inte existerar, på några som helst plan?

Jag undrar, när Jessica ser bilder som ovan – tycker hon att det hela är värt det? För jag tror inte ett ögonblick på att hon inte tar åt sig, även om det är vad människan påstår.

Allting har ju sitt pris…och det är självklart upp till var och en att avgöra om man vill hala fram stålarna.

Nej, dags att bege sig mot flygplatsen… Ciao!