Tagen av polissnyggot!

Okej, så här ligger det till – Jag har på grund av arbetsrelaterade (och därmed helt oskyldiga) anledningar precis besökt polisstationen i Köpenhamn där jag möttes av ögongodis som man annars bara ser på tv-skärmen.

Jag brukar faktiskt (försöka) vara rätt så diskret av mig, men lyckligtvis hade jag släpat med systern som fattade situationen lite bättre och vann mig/oss ett par sköna minuter genom följande:

      
                      Vem är denne mystiske man/sak/nåt?

Scen:

Jag och syster står och dreglar framför polisreceptionen där världens polissnyggo just hjälpt oss med en sak. Dags att ta farväl och rulla därifrån, med andra ord.

Jag – Jaha..eh…Tack så mycket då, du vet i Sverige så…bla bla bla (patetiskt, patetiskt)

(Poliskillen kollar lite oförstående men överseende på mig…what the hell, så länge han kollar.)

Jag – Okej, då är vi väl klara då (fan, telefonnumret…var har du skrivit det då? Ingenstans? Okey…fan.)

Syster (börjar gräva i en hög av misstänkta ”leksaker” som ligger på disken) – Oj, vad är det här då? (gräv, gräv)

Jag (generad) – Men sluta gräv…(drar i systern som står kvar som fastklistrad)

Systern (till den bildsköne poliskillen) – Får man ta en?

Polissnyggingen – Ja, var så god, bara ta. Det är reflexer (se bilden ovan).

Syster (överlycklig, jag ännu lyckligare för dessa dyrbara dregelsekunder) – Oj, tack så mycket, vad snällt av dig, bla bla bla…

Jag – Okej, tack då går vi (släpar ut systern och reflexen).

Polissnyggot – (Vad fan vad det där? Jaha, just det. Svenskar).

Där har ni hela historien – ett frågetecken kvarstår dock. Vad gjorde de där reflexerna på polisstationen? Svar: Sända från ovan… Ciao!