Ursäkta mig, men vad fan är det här? Hur kan man luras så? Det var inte mycket jag begärde – en jäkla stubbe och några solstrålar för själen (och näsan). Tjena.
Resten av kroppen blåste bort, förstår ni.
Inte ett träd så långt ögat når (låg det inte en park här i närheten?) och solen ska vi inte tala om (några strålar reflekterades på min skalle men det är bara rent bedrägeri). Fördelen var väl att jag fick uppleva hur det är att ha superkrafter – jag blåste nämligen från ställe till ställe. Yippie.
Eftersom tänderna var upptagna av annat (skallra, skallra!) blev lunchen så där effektiv. Tur att fruktskålen på jobbet fick påfyllning idag.
Nej, nog med gnället och tillbaka till glitter och glamour… Ciao!