Jag jobbar med Oprah just nu och blir helt förfärad över det jag ser och hör. Programmet handlar bland annat om en treårig flicka som är helt besatt av sitt utseende. Hon blir helt hysterisk om hon inte får ha smink på sig och gnäller ständigt att hon inte är vacker nog. TRE ÅR GAMMAL.
En annan flicka som är fyra år är livrädd för att bli tjock. Hon äter ingen frukost hemma och käkar några persikor till lunch istället för mackan som alla andra barnen glufsar i sig. Hon gör olika ”övningar” hemma också för att inte bli fet. Oh My God.
Nu har jag inte kommit så långt in i programmet men jag säger bara en sak – vad fan har deras föräldrar sysslat med? What the…? Det här är barn… Barn! En treåring ska inte ens veta vad smink är, än mindre relatera till sitt utseende i alla möjliga sammanhang och gråta över att hon inte är söt nog.
Ett barn ska inte äta enbart frukt för att hon är rädd för att bli tjock, det är så sjukt, så bloody sjukt. Hur kan ett barns tankar ens hitta såna riktningar? Vi lever i ett samhälle som kommer ifatt oss tids nog vad gäller alla dessa fixeringar, men i det här fallet har det gått långt över gränsen.
værlden ær helt vrickad ibland, inte konstigt att mænniskor væxer upp med helt førdriven syn på sin kropp…
Ja, då kan man fråga sig vad föreldrarna är för några som gett sina barn plats att inta såna vanor! Blir så förbannad när man hör sånt, eller ser, så ohälsomsamt ,, världen är vackrast när den är naturligt! Låt barn få vara barn och njuta av sina år som just BARN.
Måste vara tufft att jobba så när in på såna frågor, på vilket sätt jobbar du med pogrammet?
Ja, då kan man fråga sig vad föreldrarna är för några som gett sina barn plats att inta såna vanor! Blir så förbannad när man hör sånt, eller ser, så ohälsomsamt ,, världen är vackrast när den är naturligt! Låt barn få vara barn och njuta av sina år som just BARN.
Måste vara tufft att jobba så när in på såna frågor, på vilket sätt jobbar du med pogrammet?
Jag tyckte att det var lite sjukt att jag som nioåring satt på träningscykeln för att få smalare vader och inte skämmas i mina tights i början av 90-talet, men det här var värre. Jag växte upp i en familj där det var syndigt att vara annat än smal, vilket har inneburit att jag har haft ett stört förhållningssätt till mat under mitt unga vuxna liv till dess att jag bestämde mig för att gilla mig även om jag råkar gå upp ett kilo.