Att spräcka gränser!

Ibland vill man bara spräcka gränserna, eller göra ett litet hål nånstans i alla fall (bidra med det lilla till det stora eller så). Ta följande exempel:

Varje gång man får frågan ”Hur är det?” förväntas man att svara ”Bra, tack, bla bla bla” på den. Jag har sån lust att säga ”Det är för jävligt”, inte nödvändigtvis för att det är sant men för att säga nåt annat än det vanliga.

                            
                       Det är också coolt att inte göra det ibland.

Vilken rebell jag är, eh? Ett skönt svar är annars nåt jag hörde när jag fyllde på med koffeinet idag. Hur är det-frågan ekade i cafét och svaret blev ”Som vanligt, du vet”. Funkar rätt bra som omväxling, tycker jag.

Well, dags att sluta med att filosofiera och få lite jobb gjort… Oprah, here I come!