Igår önskade jag så in i helvete att jag kunde sätta fingrarna i halsen och get it over with – men icke. Jag kan helt enkelt inte spy (alla är vi bra på nåt, eh?), vilket jag vanligtvis inte brukar klaga över men igår gick saker och ting över gränsen.
Det gungade mer än Flygande Mattan (eller vad den nu heter) på 10 000 meters höjd igår, där jag spenderade runt 10 timmar sådär, och jag lovar er att jag aldrig mått så illa i mitt liv innan – därav mina böner till nån Spygud (fast ingen lyssnade förstås). Jag har aldrig upplevt nån åksjuka innan så igår fick jag veta hur den trevligheten känns. Lovley.
Eftersom jag inte fick i mig så mycket mat igår gapar ett bloody hål i magen (och ett lika stort i kylskåpet) medan ett tjatigt samvete höjer pekfingret med orden ”Mat sen. Nu måste du jobba. Deadline på den där Topmodel. Ingen tid att springa i affärer nu.” Jobbiga röster, de där (ibland). ”What the…? Jobbig? Jag försöker ju bara hjälpa…”. Ni ser.
Nej, jag tänker vara mänsklig och glufsa i mig lite frulle innan jag sätter igång med den glamurösa modellvärlden (hur motstridigt det än låter). Sen är det dags för lite gungande igen, denna gången är det Palma som står på schemat… Ha en lovley dag, todos!