Vissa saker kommer jag aldrig att förstå. Hit hör Stureplan (kanske lika bra det), chips (varför tycker alla att det är så gott?), platådojor (ok för Prince dock) och framför allt följande:
HUR kan man hosta upp 39 000 kr för en treliters Cristal (champagne) för att sen spruta bort de hutlöst dyra dropparna på sina bakåtslicks-polare som står med fiskmunnar i beredskap??? Varför (förutom för att man kan, det dummaste argumentet ever)? I Båstad, där fenomenet har parkeringsplats, är det en droppe i havet så att säga.
Jag säger inte nej till ett glas god champagne (se ovan, typ) men min gräns går nog vid a) nån hundralapp per glas b) slöseri (sprutande). Hur tänker man när man lägger så otroligt mycket pengar på nåt (läs visar för andra att plånboken inte har nån gräns)? Det enda svaret jag kan tänka mig är man inte tänker alls. Förutom dagen därpå, if ever. Ciao!