Igår hade jag lite bråttom. Eller, lite FÖR bråttom rättare sagt vilket resulterade i att jag hamnade mitt i en modern Askungesaga. Tyvärr fanns det inte en skymt av nån prins i sikte och slottet lyste också med sitt frånvaro (damn, varför får man aldrig godbitarna av situationen?).
Men trappan fanns där. Lilla trappan som Askungen sprang nerför och tappade sin sko på. So did I, guys. Skillnaden var bara att detta var mitt på Centralstationen, där hela Malmöbefolkningen blåste förbi och snubblade på min sko.
Mitt i detta står jag, ”osynlig” i min illgröna uniform (ser ni, ingen bloody klänning eller nåt) och halvbarfota. Ena skon ligger en bra bit bakom mig (hoppas jag i det ögonblicket. Ja, jag sprang ju också) och en miljon ögon sittar åt mitt håll (känns det som). Lovley. Var i helvete är den där bloody skon? Bara att ge sig in i människoklungan och försöka lokalisera förräd… skon.
Likt Askungen haltar jag på en högklackad sko och försöker hitta dess andra hälft. Tar en liten stund men till sist ligger förräd… skon där (lite nertrampad) och jag roffar åt mig helvetet. Pinsamt, pinsamt. En Kermit med bara en sko.
Jag avlägsnar mig därifrån utan nån bloody prins i sikte och springer till tåget. Hey, man måste ju utmana ödet lite… Ciao!