På sistone har jag börja känt mig så ensam. Har sällan någon att prata med och sitter mesta dels hemma, vilket jag tycker är sjukt jobbigt. Då jag är en person som tycker om att göra saker, komma ut, umgås med folk. Jag hatar att sitta hemma och ta det lugnt.
Det känns som om att jag inte har någon att vända mig till för att göra något med. Visst, det finns personer jag kan vända mig till, men sällan någon vänder sig till mig för att prata eller fråga om man ska umgås. Vilket sårar mer.
Ibland kan dagar gå, men ingen av min vänner har hört av sig(det finns då undantag på 2 personer, som jag känt längst. Då de pluggar på sitt håll och då jag även pluggat och vet vilken tid och energi det tar), men alla de andra då? Känner mig så sviken och ensam. Känns som om att jag bli utnyttjad pga. att jag har körkort, tillgång till bil och har en egen lägenhet.
Hur går man till väga? Har inte lusten eller energin att lägga på detta, men fortfarande så sårar det mig! 🙁