Om ni är ute efter att skratta ska ni definitivt inte läsa denna bloggen. För jag tänker skriva av mig, hur mitt liv, varit och är. Det känns som om jag sitter i en rävsax och kommer på inga villkor loss, en obehaglig och jobbig känsla. Då tänker ni väl att hon kan bara sticka? Men i min situation är det inte så enkelt.
Jag börjar bli gammal, i varje fall känner jag mig så. Men så känner väl de flesta som har det besvärligt. Eftersom jag inte kan prata med någon om min situation,så är detta vad jag kan göra för att få ut en del.
Visst är det konstigt att man kan hjälpa andra, men inte sig själv? Där är man ju riktigt duktig på att ge råd. Men mitt liv och framförallt mitt äktenskap, har gjort att mycket skulle ske i det tysta. Under tiden, när jag var omkring 30 år dog båda mina föräldrar. Senare har jag också mist min syster. Så mycket har hänt, för under mina föräldrars sista levnadsår, var de inte mottagliga för mig och de var inte i stånd till att förstå heller.
Just idag känner jag mig låg. Min man, som egentligen inte är min man, utan mitt ex. bor i en lägenhet i mellanSverige, som egentligen inte är vår. Snurrigt? Egentligen är det bara förnamnet.