Hösten vi haft nu har ja varit väldigt fin, MEN ack vad deprimerad man så lätt blir nu när det är så mörkt och burrigt ute 🙁 Inte alls kul. Det är nu jag känner hur jag ensam jag är. Eller nej klart jag inte är helt ensam, har ju mina älskvärda vänner och min underbara familj. Men det är ett sätt att älska på. Det är nu jag känner saknaden av kärleken till en partner. Någon att dela dessa mörka höst kvällarna med. Kan känna mig så patetisk när jag sitter här hemma i mitt vardagsrum om nätterna och tänker på allt det här.
Men jag saknar verkligen kärleken. Jag saknar att älska någon så mycket att det nästan gör ont i bröstet på mig. Att Känna mig helt krossad bara av tanken på om den personen skulle försvinna ur mitt liv. Det finns ingen speciell person jag saknar det här med utan saknar att känna dom känslorna. En gång i mitt liv har jag kännt så starka känslor för en person. Det känns som att det aldrig kommer komma en ny sånn person att känna så för. Men med tiden.. Har länge inte varit redo för ett nytt förhållande, men tror att jag är där nu.
Ska sluta nu och lägga mig i sängen och sova ist.
CJ
