Förstår inte hur någon kan trivas med att ständigt vara singel. Dom måste ju ljuga om att dom trivs med det. Vem vill inte ha någon att göra saker för och bry sig om. Ge och få kärlek av. Jag kan helt ärligt säga att jag lite smått lider av att vara singel och att jag varit det så länge. Är nog ett och ett halvt år nu. Och jag har inte varit i närheten av att gå in i ett förhållande under den tiden. Det har klart varit bra för mig också att levt ensam ett tag. Men nu har jag känt ett bra tag att det räcker. Waiting for my prince to come. Det finns för och nackdelar med båda. I mitt fall tycker jag att det finns mest fördelar med att ha någon.
Däremot har jag också börjat tvivlat på förhållanden med en sak. INGEN verkar kunna hålla sig trogen i sina förhållanden. Det är sjukt va många som är otrogna mot sina älskade. Otrohet är ju ett så stort svek känner jag. Sveket från sin partner gör mer ont än själva handlingen i sig. Det är som att en bomb släpps i bröstet på en och hjärtat krossas i tusen bitar. Det känns som att man aldrig kommer att bli hel igen. Ett stort hål av tomhet i bröstet. Fruktansvärd känsla. Kommer fortfarande ihåg så starkt hur det kändes när mitt ex var otrogen mot mig och det är ändå tre och ett halvt år sedan.
