Alltså ibland förstår jag mig inte på människor. Och då menar jag hela mänskligheten. Men främst vuxna. Alltså då menar jag inte dom som är 25, utan mer 30. Eller vi kan säga såhär. Föräldrar.
Okej, vi fattar att ni är våra föräldrar. Snälla my mom gave me birth liksom. Och dom har försörjt mig hela mitt liv. MEN. Nu kom the big BUT, haha. Varför ska föräldrar va så på?!!??! Liksom, vart ska du? Vem ska du vara med? Varför är du med dom? Varför har du inte lagat mat? varför har du inte städat? Varför är du så kaxig? Du är inte smartare än mig! MAN BA SHUT THE FUCKING HELL UP. Iofs är inte alla föräldrar så.. Men jag vet många som har det så. Och då tänker man. Men vem är du och ha en sådan makt över mig. Som sagt. Det är föräldrar… Jag fattar, jag är inte dum liksom. Men jag menar bara. FÖRÄLDRAR, LET US GO. Vi har vuxit upp. Ex. Mina föräldrar vill inte att jag ska flytta för de blir så oroliga typ. Men liksom, hur ska man bli självständig då. Att växa upp. Att veta hur det är när man är vuxen. Nu säger jag inte att jag absolut inte får flytta men mina föräldrar blir skeptiska typ. Vet inte hur jag ska förklara exakt. Menmen. Iallafall. Och nu är det inte bara föräldrar jag pratar om. Men typ skolan. Om man inte kommer till skolan då undrar alla vart du är. Dom lägger sig i. Kan man inte bara vara hemma och chilla någon gång? Eller jobber, måste man jobba HELATIDEN. nu låter jag asblåst. Men jag menar inte exakt så som det låter men går inte och förklara bättre. Jag vet ju att det är pengar det handlar om. Att om man får pengar så är man skyldig att ge något tbx. MEN varför ska man vara så himla bunden till pengar. Man kan klara sig utan att jobba från 8-4 fem dagar i veckan liksom. Men som sagt. Ta det inte så extremt nu. Utan jag menar det jag skriver men inte så extremt.
