En högaggressiv cancer ska bort

Idag är jag oerhört tacksam för att jag bor i ett land som erbjuder sådan högklassig vård utan attdet kostat mig. Utan att vården är beroende på vilka försäkringar jag hade. Det har varit ett väldigt underligt år. Mycket har hunnit ifatt mig nu. Framförallt märks det genom en påtaglig trötthet oh mer värk. Jag har hittat vägar att hantera det. Har påbörjat en fantastisk utbildning i prsonlig utvecklig, en rehabiliteing. Vad har varit svårast? Jag tror faktisk
t det var att möta människor i detta. Att hantera de ibland konstiga situationer som uppstår när jag mött försök till tröst som så lätt upplevs som överslätande och försök till råd som tar sig uttryck i klyschor. Men var inte orolig. Det är ingen fara. Jag vet att alla försökt sitt bästa. Att det är svårt att bemöta. Jag vill gärna berätta att det finns inget ”rätt sätt”. Det räcker med ett ord, med ett vanligt ”hur är det”, att bara bli bemött. Alla är olika. Jag uppskattar raka ärliga frågor. Man får gärna vara nyfiken. För jag hade inte klarat det så bra utan familj och vänner. Det har verkligen varit ett underligt år. Med svåra stunder, med fantastiska upplevelser, med sorg, med lycka, med motgångr och framgångar. Jag ska försök få grepp om allt. Kanske handlar det om att försöka förstå. Jag vet inte riktigt vad, men det är ju oxå spännande. Både en utmaning och jag blir nyfiken. Jag påminner mig om målen 2015, tar ett djupt andetag och pratar långsammare. Det blir bra det här.